fredag 7 oktober 2011

klyftorna i det svenska boendet

...och inte så klyftiga människor handlar det om idag. I onsdags såg jag första avsnittet den här säsongen av tv-serien "Arga Snickaren" och igår såg jag tv-serien "Lyxfällan". De här programmen var så långt från mina tidigare blogginlägg Prydligt vitt hus på hästgård och stor dyr vit villa man kan komma vad gäller klyftorna i det svenska boendet. Skrämmande? Verklighet?

Vad ska man säga?  Förnedrings-tv? De ord jag vill använda för att beskriva huvudpersonernas, de som skulle bli hjälpta, agerande och personlighet i de båda tv-serierna skulle förmodligen kunna fälla mig för förtal så jag väljer istället ett antal citat och klipp nedan.  Se längst ned på sidan synonymer till klyftig*)  - de här personernas handlande var raka motsatsen! Benämningen White Trash ligger nära till hands.

HUSET SOM GUD GLÖMDE? Arga snickaren Anders Öfvergård tvingades ge upp om bröderna Torstenssons hus. ”Riv skiten”, var hans uppmaning.
Aftonbladet.se kommenterar avsnittet "Arga Snickaren - Huset var det värsta jag sett":
"Sprucken fasad och grund. Hål i taket. Utspritt mögel och en uppsjö av fullpackade banankartonger som förhindrar en fungerande ventilation. Bröderna Joakim och Patrik Torstensson samt Patriks flickvän Linda och deras två barn lever i vad de själva kallar en ”mardröm”."
"Han (min anm. Anders Öfvergård) berättar att det fanns funderingar om att det inte gick att göra tv av familjens bostadshaveri. Ja, det här är det värsta jag sett. Allt var åt helvete. Men jag vill alltid hjälpa familjerna. Och jag vill att programmen ska förmedla en lärdom. Lärdomen i det här programmet är det får inte vara så här illa."


Se avsnittet Arga snickaren: Huset är på väg att rasa ihop.


Både huset i Bjuv och familjen var bortom all räddning. Arga snickaren inredde en tvättstuga och duschrum så att familjen skulle kunna sköta sin hygien i alla fall (!). Familjen hade en samlarmani som skulle ha kunnat passa i TV3:s serie "Extrema samlare", d.v.s. när samlandet av prylar övergår till en mani och sjukdom. Och inga pengar fanns, det framgick inte helt men men i alla fall två var sjukskrivna för depression, jag tror inte att någon av dem hade arbete. De tog inte emot Anders erbjudande om att köpa allt det skräp som de trodde sig kunna sälja och tjäna pengar på. De tog heller inte emot erbjudandet från kommunen att flytta till hyreslägenheter (framgick inte heller men det måste ju ha varit med understöd från det sociala?). De trodde på fullt allvar att allt skräp var värt pengar och att huset skulle kunna säljas eller göras beboeligt trots att de själva saknade kunskap, ekonomi eller handlingskraft för detta.

bild på samlarmani från tv-serien Extrema samlare
Återbesöket finns att se här, men jag kan avslöja att inget förändrades till det bättre, de hade bara lyckats stöka till ännu mer och även där skapa misär i de rum som inreddes provisoriskt åt dem.

De flesta kommentarer handlar om att det var fel av kanal5 att sända programmet och att socialen istället borde ha kontaktats. Fulmenkul är något tuffare i sina kommentarer:
""Jag tycker synd om mina barn", sa den tjocka kvinnan i programmet alltmedan hon fortsatte att röka inomhus i det mögliga huset de inte ens orkade hålla rent på ytan."
Det enda jag tycker synd om i den här historien är huset, hade det inte gått att rädda? (Ja, jag tycker synd om de två barnen också, att vara född med fel föräldrar är ett betydligt större problem än att välja fel hus). Men de andra tycker jag inte synd om - de har sig själva att skylla och har försatt sig i situationen genom att inte vara så klyftiga!

Över till totalt ekonomiskt kaos, Lyxfällan avsnitt 5 säsong 11, Shoppingtokiga Mikael och Maria är det värsta fallet i Lyxfällan hittills eller som klipp

"– Det här är helt sjukt, ALLT är det värsta vi har sett. Lyxfällans Magnus Hedberg är i chock när han får reda på precis hur illa fyrabarnsföräldrarna Mikael och Maria misskött sin ekonomi. Paret har lyckats dra på sig en miljonskuld utan att äga någonting av värde alls."

De bodde i en hyreslägenhet, hade fyra barn och shopping som hobby. De ägde inget av värde men en miljonskuld. Hon grät när hon förstod hur illa läget var, han grät när hans X-box såldes...
Aftonbladet.se skriver i artikeln "Nej, ta inte min X-box":
"Hennes man Mikael, 30, var inte bättre. Men när Maria har suttit och svettats över alla räkningar har Mikael haft annat för sig.
– Då sitter han och tittar på tv, säger Maria i programmet."

Hur gick det sen ser du här, en intervju i samma inlägg:
"Hur ser ert liv ut om fem år?
Om fem år har vi har köpt ett hus och har blivit helt skuldfria och så kan vi ut och resa med hela familjen."
Det tro inte jag. Mitt råd till Maria är - skilj dig! En karl som tycker mer om sin X-box än sina fyra barn och inte kan betala räkningar är inte mycket att ha.

Är båda inslagen en bild av de stora klyftorna i välfärden i Sverige idag? Här i form av skillnader i boende och boendesituation och hur människor av ren dumhet tar för många krediter och därigenom gör det omöjligt för sig själva att på något sätt göra bostadskarriär eller ens få ett trevligt boende och livssituation? För klyftorna finns. Men klyftiga människor gör något åt sin situation. Det går inte att tro att föräldrar, staten/kommunen, Arga Snickaren eller Lyxfällan eller någon annan trollkarl plötsligt kommer och "fixar allt" - så att man slipper ta tag i situationen själv.

Alla människor bor inte i finaste huset. Långt ifrån alla bor i en 34-miljoners-villa, de flesta kan inte köpa all fin inredning de vill, många bor inte i sitt drömhus eller sitt drömboende. Men städa upp, röja och leva inom ramarna av de (ekonomiska) förutsättningar man själv har skaffat sig - det kan alla!
(motsatsord: dum, enfaldig, trög)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...