fredag 11 maj 2012

bygga hemma lek eller allvar?

Jag har "en vän" som har en svärfar. I natt har hon drömt mardrömmar om svärfar och sitt bygge.

Svärfadern ifråga, nedan kallad svärfar, har haft egen byggnadsfirma på 60-70 talet och sedan dess arbetat som byggnadsinspektör på kommunen. För svärfar är byggande allvarliga saker som skall följa alla regler som finns! Han är nu över 75 år men besitter fortfarande en stor kunskap. Byggande och husrenoverande är hela hans liv. Jag/hon tycker mycket om svärfar och respekterar hans kunskap. Eller snarare jag har lärt mig tycka mycket om svärfar och hans kunskap - i början av vår bekantskap hade vi många, långa diskussioner där vi oftast inte alls var överens och den stackars Mannen/Sonen fick sitta mellan två starka viljor.

nja, så gammal är svärfar inte riktigt...
Byggare, snickare och andra byggande Alfahannar gillar uttrycket "Det går inte". De kan sällan svara på frågan varför det inte går. De upprepar bara återigen att det inte går och slänger sig med någon byggteknisk term. Om du då som kvinna vidhåller ditt varför så drabbas du av en spydig blick. Fortsätter du tjata så kan du till slut ofta uttyda av diskussionen att "går inte" betyder att det är krångligt att göra men att det faktiskt går - bara tar lite längre tid och blir jobbigare för byggaren. Så fortsätt ifrågasätta! Allt går (blir kanske lite dyrare men det går)! Byggande Alfahannar gillar sällan kvinnor, speciellt inte sådana som ifrågasätter.

byggande Alfahanne?
Vi har byggt och renoverat hus i mer än 20 år tillsammans Mannen och jag - vi har med tiden lärt oss att samarbeta väldigt (ganska?) bra. Mannen har en helt annan uppfattning om millimetrar och ett helt annat tålamod än mig. Han jobbar noggrant, gör klart och får ett snyggt resultat. Jag är snabbare, duktig hantlangare och bra på annorlunda lösningar på problem. Och den som hittar på idéerna! Vår uppfattning om att samarbeta är ofta att vi gör olika saker sida vid sida som leder till ett gemensamt resultat. Det är också samarbete! Och faktiskt har vi skoj, inte alltid men oftast!

typiskt bygge
Jag arbetade mycket ihop med min pappa när jag var tonåring. Vi bodde på lantgård och pappa hade ingen son. Jag lärde mig att bli väldigt praktisk. Men jag tyckte inte alltid om att utnyttjas till gratisarbete. Mina döttrar har sluppit hjälpa till - de är inte alls praktiska tyvärr, inser inte alls glädjen i att färdigställa något man praktiskt har skapat. Svärfar har ett kontrollbehov (eller kanske noggrannhet?) som gör att han inte riktigt litar på att hans son gör rätt, han kan ha glömt något? Svärfar tillhör dessutom generationen som vet (inte tror utan vet) att kvinnor inte ens kan skruva i en glödlampa. Det är inte lätt med barn och föräldrar och överlämnande av kunskap och ansvar ;)

typiskt sträng man
En gång höll svärfar ett långt förmaningstal om hur viktigt det faktiskt är att rensa stuprännorna på sitt hus. Han har förmodligen rätt i det. Jag svarade nog att jag inte hinner sånt. Svärfar tittade allvarligt på mig och sa att om man inte hinner rensa sina stuprännor så ska man inte ha något hus. Han kan ha rätt i det också. Men som småbarnsförälder (som jag var vid den tiden) så hamnade nog rensa stuprännorna på sådär hundrade plats på min "att-göra-lista". Det är mycket man måste.

apropå goda idéer, inget är omöjligt allt går och att följa regler
så åter till mardrömmarna och carport-bygget, så brukar alltid svärfar komma med en massa goda råd och goda idéer om hur man måste göra när vi träffas. Och då har måste samma förklaring som "det går inte" ovan. Det vill säga måste betyder att om man vill följa alla byggnadstekniska regler som finns, göra det på det dyraste sättet och det sättet som är krångligast och tar längst tid - då måste man. Sen är det min uppgift att medla och påverka mannen att - jo det är en god idé att göra på det där sättet om man vill bygga ett hus som håller i 200 år - men vi ska inte bo här så länge! Och dessutom vill jag inte slänga ut så mycket pengar på detaljer, det vore skoj om någon krona blir kvar till inredning av det byggda också. Få ser liksom hur fint grunden är isolerad (eller nån annan väl gömd byggdetalj).  Så mardrömmen gick ut på att den här gången lyckades svärfar få mig och Mannen så osams om hur noga vi skulle göra något att Mannen flyttade hem till sin pappa och sitt pojkrum igen. Stackars Mannen.  Men fortfarande - jag gillar svärfar, han är duktig och en  diskussion med en kunnig människa är lärorik. Och min "vän" gillar också sin svärfar ;)

Undrar vad svärfar skulle tycka om TV-serien Arga Snickaren? ;)

nej det här är inte min svärfar, det är Anders i Arga Snickaren ;)
Till och med Anders brukar ibland säga att man får inse när det är "bra nog". Och man måste inte så mycket, det enda man kanske måste är att ha skoj under tiden för då blir renoveringen en lek och inte blodigt allvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...